2. Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara;
där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen,
och alla ä’ de präktiga och rara.
Men friar du där, så var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;
de sorgsna – dem ge de på båten.

2. Präktigt på fältet pråla
än hingsten med sitt sto och fåla,
än tjurn han höres vråla,
och stundom lammet bräka tör.
Tuppen på taket hoppar,
och, liksom hönan, vingen loppar;
svalan sitt huvud doppar;
och skatan skrattar på sin stör.
Lyft kitteln, hör!
Låt kaffeglöden kola
där nedanför!
Präktigt på fältet pråla
de ämnen, som mest ögat rör,
– – – som mest vårt öga rör.

3. Himmel, vad denna runden,
av friska lövträn sammanbunden,
vidgar en plan i lunden
med strödda gångar och behag.
Ljuvligt där löven susa,
i svarta virvler grå och ljusa,
träden en skugga krusa
inunder skyars fläkt och drag.
Tag, Ulla, tag
vi denna måltidsstunden
ditt glas som jag!
Himmel, vad denna runden
bepryds av blommor tusen slag,
– – – av blommor tusen slag!

2. Haga, i ditt sköte röjes
gräsets brodd och gula plan;
stolt i dina rännlar höjes
gungande den vita svan.
Längst ur skogens glesa kamrar
höras täta återskall
än från den graniten hamrar,
än från yx björk och tall.

3. Se, brunnsvikens små najader
höja sina gyllne horn,
och de frusande kaskader
sprutas över Solna torn;
under skygd av välvda stammar
på den väg man städad ser,
fålen yvs, och hjulet dammar,
bonden milt åt Haga ler.

4. Vad gudomlig lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man hälsad av sin sköna,
ögnas av en mild monark!
Varje blick, hans öga skickar,
lockar tacksamhetens tår –
rörd och tjust av dessa blickar,
själv den trumpne glättig går.

2. //: Noach rodde, Noach rodde
ur sin gamla ark, ://
köpte sig buteljer,
sådana man säljer,
för att dricka, för att dricka
på vår nye park.

3. //: Han väl visste, han väl visste
att en mänska var ://
torstig av naturen
som de andra djuren –
därför han ock, därför han ock
vin planterat har.

4. //: Gumman Noach, gumman Noach
var en hedersfru: ://
hon gav man sin dricka.
Fick jag sådan flicka,
gifte jag mig, gifte jag mig
just på stunden nu.

5. //: Aldrig sa’ hon:, aldrig sa’ hon:
“Karä far, nå nå, ://
sätt ifrån dig kruset!”
Nej, det ena ruset
på det andra, på det andra
lät hon gubben få.

6. //: Gubben Noach, gubben Noach
brukte egna hår, ://
pipskägg, haka trinder,
rosenröda kinder,
drack i botten, drack i botten.
Hurra och gutår!

7. //: Då var lustigt, då var lustigt
på vår gröna jord: ://
man fick väl till bästa –
ingen torstig nästa
satt och blängde, satt och blängde
vid ett dukat bord.

8. //: Inga skålar, inga skålar
gjorde då besvär – ://
då var ej den läran:
“Jag skall ha den äran!”
Nej, i botten, nej, i botten
drack man ur … så här.

2. Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden!
Jag vet, att du är och du blir, vad du var,
//: ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden. ://