1. Mads Doss han war en kon koltringsknæjt,
han gek mæ foeren i hien,
imell så slow han lyng te en bejt,
imell så band han åu vien
en liim te hans muer, å så sång han imell,
di hoer ed så vit, nær han tow te å hwell:
//: La la luh – la la lih – kom! så skal a bih! ://
2. Mett Kølvro war en kon stonthostøs,
gek åsse mæ foeren i hien,
å somti hon swedt, å somti hon frøs;
den drywwen slet ett hon ku li en.
Hon snøwsed imell, få hin dawwen wa lång,
iwessomda tahrt hon sin klukker, å sång:
//: La la luh … ://
3. Å somti di mødtes så his å så hæhr,
od mælmad, å språkked så knøwt da,
å let om let fek di hwerranner så kjæhr:
Jen kam, næ den åhn ga en hwøwt da.
Å næ di had ett, gek di hwæ te sit hjaer,
å sång, så de gjall owwe mosser og kjaer:
//: La la luh … ://
4. Såen gek da en sommer, å dæ gek flier.
Lieg kjærrester så di fann o da.
I hien kam di no ikke møj mier,
men hjemm ve hwerranner di lo da.
Å så bløw di gywt å behøwd ett å sønng,
som fahr di had gjow, i de båreste lønng:
//: La la luh … ://