1. Endast en gång såg jag den man,
mina ögon blev som förvända.
Såsom vinden gångade han,
rask och orädd, säker att segra.
Han såg på mej och han log.
Han såg min ros och log,
se’n han gångade mej förbi.
Men han gångar mej förbi.
2. Endast en gång såg jag den man,
mina ögon blev som förvända.
Såsom solen strålade han,
all min levnad kom han att ändra.
Han tog på mej och han log.
Han tog min ros och log,
se’n han gångade mej förbi.
Men han gångar mej förbi.
3. Endast en gång såg jag den man,
mina ögon blev som förvända.
Sådan man, sådan man är han,
att hans hand kan livet fullända.
Han bröt mitt motstånd, han log.
Han bröt min ros och log,
se’n han gångade mej förbi
Men han gångar mej förbi